Hur vet jultomten om man har varit snäll? Listan, registret och den stora röda boken

Hur vet jultomten om man har varit snäll?

Berättelserna ger flera svar som kompletterar varandra. Det första är ett register: jultomten skriver ner barnens uppförande i en stor bok, som Thomas Nast visar redan 1866. Det andra är en mycket skarp hörsel. År 1927 meddelar den finska radioprogramledaren Markus Rautio att jultomten bor på Korvatunturi i Lappland, ”örfjället”, vars form ska göra att han kan höra varje barns önskningar på jorden.

Det tredje svaret är medhjälparna. I länderna där Sankt Nikolaus kommer förs den stora röda boken under hela året, och helgonet läser i den innan han fyller skorna. Närmare vår tid, sedan 2005, ska en nisse som sitter på en hylla flyga tillbaka till Nordpolen varje natt och rapportera: det är principen bakom hyllnissen, som vi går igenom i vår guide för föräldrar.

Kvar finns den mest direkta källan: barnen själva. I L. Frank Baums saga ”The Life and Adventures of Santa Claus” från 1902 har en medhjälpare som heter Kilter, ”den tyste och snabbe”, i uppdrag att samla in barnens brev. Varje brev berättar lite om året för den som skriver, och jultomten läser dem alla.

Ingen av de här texterna påstår att jultomten räknar hyss ett efter ett. De talar alla om ett helhetsintryck, om ett helt år. Därför gör en dålig dag inte ett dåligt år, som vi ska se i slutet av den här akten.

Sedan när för jultomten register över uppförandet?

Den äldsta bild vi känner till är från den 29 december 1866. Den dagen publicerar Harper’s Weekly ett uppslag med en gravyr av Thomas Nast, ”Santa Claus and His Works”. Picker Art Gallery vid Colgate University har ett exemplar, en gåva från Thomas Nast III, en ättling till tecknaren. När Nast samlar sina julteckningar i en volym 1890 återges bildtexterna.

• ”On the look out for good children”: jultomten spanar efter snälla barn.
• ”Account book, record of behaviour”: räkenskapsboken, registret över uppförandet.
• ”Work-shop”: verkstaden där leksakerna görs i ordning.
• ”Santa Claus stable”: stallet för hans djur.

Samma samling innehåller en annan härlig teckning, ”Santa Claus’s Rebuke”, jultomtens tillrättavisning. Där lovar en liten pojke ”I’ll never do it again”, jag ska aldrig göra om det, och det finns en lapp till jultomten: ”Tommy has been such a naughty boy”, undertecknad ”Papa and Mama”. Scenen visar att föräldrarna redan på 1800-talet ansågs vara utmärkta informatörer.

Nasts register hör hemma i en stad, New York, där jultomtens gestalt byggdes upp steg för steg. Resten av historien, från biskopen av Myra till Harper’s Weekly, berättas i den sanna historien om jultomten.

Vad fick stygga barn 1821?

Fyrtiofem år före Nast finns uppdelningen mellan snälla och mindre snälla redan. År 1821 ger New York-tryckaren William B. Gilley ut ”The Children’s Friend”, ett litet häfte med åtta färggravyrer, avsett för barn ”mellan fem och tolv år”. Dikten i det, ”Old Santeclaus with Much Delight”, låter besökaren komma på julafton i stället för den 6 december.

Åt snälla barn har Santeclaus med sig ”belöningar”, som det står i bildtexten till den första gravyren: fina böcker, dockor, bollar och äpplen. Där han hittar barn som har uppfört sig illa lämnar han något annat: ett långt svart björkris, som föräldrarna uppmanas att använda.

Den mest berömda dikten, två år senare, talar inte alls om straff längre. Besökaren i ”A Visit from St. Nicholas”, publicerad 1823, fyller strumporna utan att döma någon och far i väg med önskan ”Happy Christmas to all”. Björkriset försvann så småningom ur berättelserna om jultomten.

Varifrån kommer listan som han ”kollar två gånger”?

Från sången ”Santa Claus Is Comin’ to Town”, skriven 1934 av kompositören J. Fred Coots och textförfattaren Haven Gillespie och utgiven av förlaget Leo Feist. Där får vi veta att jultomten gör en lista, att han kollar den två gånger för att se vem som har varit snäll, och att han till och med vet när man sover och när man är vaken. Texten är fortfarande upphovsrättsskyddad, så vi citerar den inte här, men alla kan nynna på den.

Den första kända inspelningen är Harry Resers och hans orkesters, den 24 oktober 1934, med Tom Stacks som sångare. Framgången kommer månaden därpå: Eddie Cantor sjunger den i sitt radioprogram i november 1934. Enligt Wikipedia säljs mer än 30 000 skivor och 500 000 notblad inom tjugofyra timmar efter sändningen. Andra källor anger mer blygsamma siffror, men alla talar om en omedelbar succé.

Sedan dess har listan som ”kollas två gånger” blivit den mest kända bilden av jultomtens register. Den 13 december 1970 sänder kanalen ABC en animerad tv-film från Rankin/Bass med samma titel. Där berättar en brevbärare om jultomtens ungdom, då han växte upp hos en familj av leksakstillverkande tomtar, familjen Kringle, och om hans möte med lärarinnan Jessica, som vi träffar igen i har jultomten en fru.

Vad står i Sankt Nikolaus stora bok?

I Nederländerna och Belgien går Sinterklaas aldrig någonstans utan en stor röd bok. Enligt traditionen skriver han i den under året om varje barn har varit snällt eller inte. Han kommer med ångbåt i mitten av november, första lördagen efter den 11 november, och presenterna delas ut på kvällen den 5 december, *pakjesavond*, ”paketkvällen”.

De gamla sångerna var mer hotfulla. De berättade att olydiga barn kunde stoppas i en säck och föras bort till Spanien, och helgonets följeslagare bar ett ris, *roe*, för att ge dem smisk. De moderna versionerna har övergett båda hoten. Kvar finns boken, och skorna vid den öppna spisen, som helgonet fyller med godis eller en liten present.

Sankt Nikolaus har haft rollen som välvillig domare länge, och hans högtid den 6 december bär spår av den i hela Europa. Vem biskopen av Myra var och varför han vakar över barnen berättar vem var Sankt Nikolaus.

Vem straffar de stygga barnen?

I Frankrike faller den rollen på Père Fouettard, ”fader Risare”. Klädd i svart och med en stor risknippa följer han Sankt Nikolaus natten mellan den 5 och 6 december, berättar Le Routard. Den officiella franska turistsajten anger att han följer med i stora delar av landet, att han kallas Hans Trapp i Alsace och Ruppelz i Lorraine, och att han saknas i Boulogne-sur-Mer, där helgonet går ensam i processionen.

I Lorraine har Sankt Nikolaus varit regionens skyddshelgon sedan 1477. På morgonen den 6 december hittar barnen godsaker eller kol, beroende på hur de har uppfört sig, och hans vanliga gåvor är en apelsin och en pepparkaka med hans bild. I Nancy åker helgonet, Père Fouettard, slaktaren och legendens tre barn förbi på en vagn i det stora festtåget.

I de österrikiska och bayerska Alperna heter följeslagaren Krampus. Med horn och päls och ett björkris i handen går han ut på gatorna kvällen den 5 december, Krampusnacht. I Italien kommer Befana natten till den 6 januari och lämnar kol åt barn som har uppfört sig illa, oftast ett svartfärgat kandisocker. Alla de här besökarna presenteras i julklappsbärare runt om i världen.

Vad händer om man står på listan över stygga barn?

De gamla berättelserna talar om kol och björkris. Dagens berättelser är mycket mildare, och det är Nordpolens register också. En lista förs under ett helt år, inte under en enda dålig dag. Ett barn som bråkar med sin bror på tisdagen och hjälper honom att städa på onsdagen har redan tagit igen halva vägen.

• Gottgöra: ett ärligt ”förlåt” räknas, särskilt om det kommer av sig självt.
• Hjälpa till: duka bordet, trösta en kompis, dela med sig av en leksak.
• Berätta det: brevet till jultomten är den perfekta platsen att berätta om det man har ansträngt sig med.
• Kolla: detektorn för snälla barn ger en fingervisning om tendensen, och listan över snälla barn visar vem som redan har skrivits upp.

Besökaren i dikten från 1823 föregår för övrigt med gott exempel: han fyller alla strumpor utan att sortera och önskar ”Happy Christmas to all”. Vill du veta mer om hans övriga talanger, från renarnas flykt till skorstenen han tar sig upp genom med en nick, kan du läsa jultomtens krafter.