Godnattsagor

Varje dag under hela året klockan 19, en ny saga

Med tomten, för att somna gott och drömma sött.

Premiumprenumeranternas ritual5 gratissagor

Renen som var rädd för mörkret

Gratis

Tomten berättar sagan

00:00 / 03:08

Läs med tomten

Den kvällen snöade det stilla över tomtebyn. I stallet tittade Nino på stjärnorna. Han drömde om att dra släden, men natten skrämde honom lite.

Tomten satte sig bredvid honom och viskade: ”Även i mörkret vakar ett litet ljus över dig.” Då lyfte Nino huvudet. Ovanför granarna lyste en stjärna starkare än alla de andra.

Nino var det yngsta renen i stallet. Hans horn var fortfarande små, hans ben lite klumpiga, och när vinden blåste mellan plankorna gömde han sig i hö. De stora renarna var rädda för ingenting. Tornado galopperade genom stormar, Comet hoppade över molnen, och Rudolf lyste upp vägen med sin röda näsa.

”Hur gör de?” frågade Nino. Tomten log in i sitt vita skägg. ” De var rädda de också. En dag bestämde de sig för att ta ett litet steg, och sedan ett till. Mod är inte att aldrig vara rädd. Mod är att gå framåt försiktigt, även när man är lite rädd.”

Tomten öppnade stalldörren. Utanför var natten blå och tyst. Snöflingorna dansade i lyktskenet. Nino klev ut i snön. Den knarrade under hans hovar, som ett litet skratt. Han tog ett andra steg, sedan ett tredje.

”Ser du den stjärnan?” sa tomten och pekade mot himlen. ” Det är renstjärnan. Den har vakat över var och en av er, för evigt. När ni flyger visar den vägen hem.” Nino tittade länge på stjärnan. Den blinkade, som om den blinkade åt honom.

Då kände Nino, mycket försiktigt, något varmt i sitt hjärta. Hans ben slutade darra. Han travade till slutet av gången, gick runt den stora granen och kom tillbaka springande, med glänsande ögon. ” Jag klarade det!” ropade han. ” Jag gick i natten!”

De andra renarna tittade ut genom stallfönstren. Rudolf tände sin näsa för att gratulera honom, och Comet stampade med hovarna i golvet. Tomten lade sin stora hand på Ninos hals. ” Jag är så stolt över dig, lilla ren. Nästa år kanske du får flyga med oss.”

Den natten somnade Nino i hö utan att någon lykta var tänd. Genom det lilla fönstret lyste renstjärnan mjukt. Och du också, när du blundar i kväll, kom ihåg: även i mörkret vakar ett litet ljus över dig.