Befana, Christkind, de tre vise männen: vem kommer med julklapparna runt om i världen?

Vem kommer med julklapparna, och vilket datum?

Julklappssäsongen pågår i mer än en månad, och varje land har sin bit av den. Datumet beror nästan alltid på figuren: ett helgon kommer på sin namnsdag, Jesusbarnet på julafton, de tre vise männen på trettondedagen. Här är kalendern, från den första besökaren till den sista.

1. 5 dec.Sinterklaas i Nederländerna (pakjesavond); Krampus kommer fram kvällen före Sankt Nikolaus dag i Österrike och Bayern.
2. 6 dec.Sankt Nikolaus i Lothringen, i östra Frankrike och i Belgien, följd av Père Fouettard.
3. 8 dec.I Katalonien börjar man mata Tió de Nadal.
4. 12 dec.På Island kommer den första av de tretton Jólasveinar, Stekkjastaur, till stan.
5. 24 dec.Christkind i södra Tyskland och Österrike, Olentzero i Baskien, Tió i Katalonien.
6. 25 dec.Père Noël, Santa Claus, Father Christmas i den engelskspråkiga världen och i Frankrike.
7. 1 jan.Ded Moroz i Ryssland till nyår, Άγιος Βασίλης i Grekland.
8. 6 jan.Befana i Italien, de tre vise männen i Spanien, Mexiko och stora delar av Latinamerika.

Besökarna har ibland tävlat om platsen. I Frankrike är den mest kända episoden från den 23 december 1951: på torget framför katedralen Saint-Bénigne i Dijon bränner prästerskapet en docka föreställande jultomten inför 250 barn, med förklaringen att julen ska förbli ”födelsedagsfesten för Frälsarens födelse”. Etnologen Claude Lévi-Strauss skriver en essä om saken året därpå, *Le Père Noël supplicié*.

Sankt Nikolaus, Père Fouettard, Krampus: vem belönar, vem straffar?

I Lothringen har Sankt Nikolaus varit regionens skyddshelgon sedan 1477. Den mest kända legenden berättar att han väckte tre barn till liv som en slaktare hade dödat. Den 6 december kommer han traditionellt med en apelsin och en pepparkaka formad efter honom, och barnen lämnar socker och en morot åt hans åsna. I Nancy går det stora Sankt Nikolaus-tåget från place Carnot till place Stanislas, och basilikan i Saint-Nicolas-de-Port, några kilometer bort, visar hur gammal hans kult är i regionen.

Bakom honom går Père Fouettard. Han har ingen egen legend som är lika gammal som helgonets: enligt Le Routard är han ”en ren uppfinning för att skrämma olydiga barn”. I Nederländerna följs Sinterklaas av Zwarte Piet, i tyskspråkiga Schweiz reser Samichlaus med en åsna och en följeslagare som heter Schmutzli, och i Tyskland möter man Knecht Ruprecht.

Den mest uppseendeväckande av följeslagarna är österrikisk och bayersk. Krampus har horn, mörk päls och huggtänder, till hälften bock och till hälften demon, och han piskar stygga barn med björkris. Namnet ska komma från tyskans *Krampen*, klo. Han kommer fram kvällen före Sankt Nikolaus dag, *Krampusnacht*. Den katolska kyrkan förbjöd de högljudda fester som hölls i hans namn, och under andra världskriget fördömde Europas fascister honom som ett påfund av socialdemokraterna.

Ingenting hjälpte. I dag springer grupper av män utklädda till djävlar genom gatorna och jagar förbipasserande i Österrike, Tyskland, Ungern, Slovenien och Tjeckien. Historikern Peter Jelavich vid Johns Hopkins-universitetet ser honom som en hednisk figur som har ympats på julen. Festen har till och med korsat Atlanten: staden Ypsilanti i Michigan ordnar en årlig Krampusbal.

Vem är Christkind, Jesusbarnet som kommer med julklapparna?

Christkind, ”Kristusbarnet”, kommer med julklapparna på kvällen den 24 december i stora delar av södra Tyskland, i Österrike och i tyskspråkiga Schweiz. Trots namnet framställs det sällan som ett spädbarn: folkseden har gjort det till en änglalik gestalt med ljusa lockar, vit klänning och gyllene gloria, ofta spelad av en ung flicka.

Ursprunget är omstritt. Figuren dök upp i protestantiska områden som ett alternativ till Sankt Nikolaus, eftersom reformationen förkastade helgonkulten. Somliga utpekar Martin Luther som upphovsman, en tes som Hamburgs universitet bedömer som obevisad. Man vet däremot att familjen Luthers julklappar redan från 1531 förknippades med ”den helige Kristus”. Historiens ironi är att de katolska områdena tog upp Christkind i början av 1800-talet, särskilt i Bayern och Rhenlandet.

Det mest kända Christkind finns i Nürnberg. Sedan 1969 väljer staden det vartannat år: kandidaterna ska vara mellan 16 och 19 år på valdagen. Fredagen före första advent öppnar Christkind, krönt, lockigt och klätt i guld, Christkindlesmarkt från Frauenkirches galleri genom att läsa upp en prolog som Friedrich Bröger skrev 1948. I december hinner det med över hundra framträdanden. För 2025 och 2026 heter det Nora Falk.

Vem är Befana, den italienska häxan den 6 januari?

I Italien tillhör natten mellan den 5 och 6 januari Befana. Namnet är en folklig förvrängning av *Epifania*, trettondedagen. Ordboken Treccani beskriver henne som en mycket ful men välvillig gammal kvinna som om natten kommer ner genom skorstenen och fyller snälla barns strumpor med presenter och godis. Åt stygga barn lämnar hon kolbitar. I dag är kolet ofta svärtat socker som säljs i konfektyraffärer.

Den mest spridda kristna legenden placerar henne på de tre vise männens väg. De vise männen frågar henne om vägen till Jesusbarnet och bjuder henne att följa med; hon tackar nej, för upptagen av sitt städande. Hon ångrar sig, ger sig av för att leta efter dem och hittar dem aldrig. Sedan dess flyger hon på sin kvast, och många säger att hon sopar golvet innan hon ger sig av igen.

Gestalten är äldre än den berättelsen. Enciclopedia Italiana från 1930 knyter Befana till förkristna magiska traditioner och beskriver eldar som tändes på trettondagsnatten. I toskanska Romagna körde man hennes docka på en kärra till bytorget innan man brände den. Den lilla staden Urbania i Marche räknas som hennes officiella bostad och har varje år, mellan den 2 och 6 januari, en fest som lockar 30 000 till 50 000 besökare.

Varför får spanjorer och mexikaner sina julklappar den 6 januari?

I den spansktalande världen är de stora givarna Reyes Magos, de tre vise männen. Trettondedagen, den 6 januari, firar minnet av deras besök hos Jesusbarnet, och det är på morgonen den dagen som barnen hittar sina julklappar. I Mexiko skriver många först ett brev till de vise männen, en del knyter fast det vid en heliumballong, och kvällen före ställer man ofta en sko vid dörren.

På kvällen den 5 januari tågar de vise männen genom gatorna. Kavalkaden i Alcoy, nära Alicante, har hållits sedan 1885 och är en av de äldsta i Spanien. Den är klassad som fest av nationellt turistintresse. De kungliga pagerna klättrar upp på långa trästegar för att lämna julklapparna direkt på balkonger och i fönster, och åsnor, *burretes*, bär brevlådorna där barnen lägger sina önskelistor.

Den 6 januari avslutas med en kransformad kaka. I Spanien döljer *roscón* en figur som ofta föreställer en av de vise männen. I Mexiko döljer *rosca de Reyes* ett litet Jesusbarn: den som hittar det ska bära det till kyrkan eller bjuda familjen den 2 februari, kyndelsmässodagen. Trettondagsfirandet förlänger på så vis julen med en hel månad.

Ded Moroz och Snegurotjka: nyårets julklappar

I Ryssland och i flera länder i det forna Sovjetunionen ges julklapparna på nyåret. De kommer från Дед Мороз (Ded Moroz), ”Farfar Frost”. Sovjetmakten bekämpade honom först: 1928 förklarades han vara ”prästens och kulakens bundsförvant”. År 1935, när nyårsfirandet åter blev tillåtet, kom han tillbaka, och 1998 fastställdes hans officiella bostad till Velikij Ustiug i Vologda oblast.

Han reser aldrig ensam. Снегурочка (Snegurotjka), Snöflickan, klädd i en lång silverblå klänning och en pälsmössa eller en snöflingformad kokosjnik, hjälper honom att dela ut paketen. Hon kommer från en saga som dramatikern Aleksandr Ostrovskij satte upp på teatern 1873, med scenmusik av Tjajkovskij, och som Rimskij-Korsakov sedan gjorde till opera. Sedan det sovjetiska nyårsfirandet återupplivades i mitten av 1930-talet presenteras hon som hans barnbarn.

Grekland har också en nyårsbesökare, Άγιος Βασίλης, Sankt Basileios, biskop av Caesarea på 300-talet, vars namnsdag infaller den 1 januari. Familjerna delar den kvällen *vasilopita*, en kaka där man stoppar in ett mynt före gräddningen: den som hittar det får tur hela året.

Tió de Nadal och Olentzero: julklapparna i Katalonien och Baskien

I Katalonien kommer julklapparna ur en stock. Tió de Nadal är en stor, ofta knotig stam som man tar in i huset några dagar före jul. Från den 8 december, den obefläckade avlelsens dag, matar barnen den varje dag, förr med bröd, majs, johannesbröd eller sågspån, och täcker den med en liten filt så att den inte fryser. På julaftonskvällen slår de på den med pinnar medan de sjunger en ramsa och lyfter sedan på filten: Tió har ”bajsat” godis och presenter. Om de inte har varit snälla kan den lämna bara kol.

Ursprungligen var Tió den stock som man brände i härden på julnatten, i Katalonien liksom på Mallorca. Seden har tappat lite mark i städerna, men den lever kvar och återupplivas i många kommuner, och Barcelona stad räknar den fortfarande till sina jultraditioner.

I Baskien heter besökaren den 24 december Olentzero. Han är kolare: enligt legenden arbetade han i bergen när han fick höra om Kristi födelse, och han kom ner för att berätta nyheten. Även han var från början en julstock, vars aska man strödde framför huset för att skydda det. På 1900-talet började han komma med julklappar till barnen. På kvällen den 24:e går körer genom gatorna och sjunger hans historia, och han åtföljs av Mari Domingi, en gestalt för naturen och vintersolståndet.

Joulupukki och Jólasveinar: besökarna från högsta Norden

I Finland är Joulupukki, ”julbocken”, arvtagare till en sed där en man utklädd till bock gick runt i husen och fick resterna av festmåltiden. Figuren har tappat hornen och fått ett vitt skägg, men han har behållit namnet, och sedan ett program i finsk radio 1927 sägs han bo på Korvatunturi i Lappland. Längre söderut, i Norge, Danmark och Sverige, har gårdstomten, *nisse* eller *tomte*, blivit julklappsutdelare. Traditionellt lämnar man en skål gröt med en klick smör åt honom, eller risgrynsgröt i Norge.

Island har valt kvantitet. Jólasveinar, de tretton julsvennerna, kommer en i taget, en natt var, från den 12 till den 24 december. Namnen avslöjar deras ovanor: Stekkjastaur, ”fårfållans tölp”, går först, sedan kommer Þvörusleikir sleveslickaren, Hurðaskellir dörrsmällaren, Skyrgámur skyrslukaren, Gluggagægir fönstertittaren och till sist Kertasníkir, ”ljustiggaren”, den 24:e. Från den 11 till den 24 december ställer barnen en sko i fönstret: den fylls med en liten present, eller med en potatis om de har hittat på hyss. Säsongen slutar den 6 januari med Þrettándinn.

Jólasveinar har en föga rekommendabel familj. De tretton bröderna sägs bo i bergen med sin mor, Grýla, en fruktad trollkvinna, och hennes man, Leppalúði, en stor tölp. Julkatten, enorm och med lysande ögon, stryker omkring i bergen på julnatten och jagar dem som inte har fått något nytt klädesplagg. Svennerna själva är tillräckligt sällskapliga för att visa sig på Islands nationalmuseum i Reykjavik: i december 2025 kom de dit en efter en, varje dag från den 12 till den 24, i rummet för barn och familjer.