Jul i Nederländerna: Sinterklaas, paketkvällen och debatten om Zwarte Piet

När kommer Sinterklaas till Nederländerna, och varför från Spanien?

Säsongen börjar den första lördagen efter den 11 november, Mårtensdagen. Den dagen äger intocht rum, Sinterklaas intåg: han går i land från en ångbåt, sitter upp på sin vita häst och rider genom staden. Det nationella intåget byter hamn varje år och sänds direkt i tv, och sedan ordnar varje stad sitt eget. Hästen hette Amerigo fram till 2019; han har gått i pension och ersatts av Ozosnel.

Varför Spanien? Ingen vet säkert. Ett spår leder till hans reliker, varav hälften flyttades 1087 från Myra till Bari i södra Italien. Den äldsta källan som förknippar Sinterklaas med Spanien är för övrigt amerikansk: en pamflett som John Pintard gav ut i New York 1810. I dag tillbringar helgonet året i Madrid, enligt traditionen som berättas för barnen.

Den moderna bilden av helgonet och hans resa har en bok mycket att tacka för. År 1850 gav läraren Jan Schenkman i Amsterdam ut *Sint-Nicolaas en zijn knecht*, ”Sankt Nikolaus och hans tjänare”, den första bilderboken där helgonet har huvudrollen. Schenkman samlar där hästen, ritten över taken och ankomsten från Spanien, och hans inledningsdikt låter helgonet komma från Spanien med ångbåt. Hans sång *Zie ginds komt de stoomboot*, ”Se, där borta kommer ångbåten”, sjungs fortfarande. Boken, som trycktes om ända in på 1900-talet, med kända upplagor 1880, 1905 och 1907, bidrog till att göra Sankt Nikolaus till en barnens högtid. Sedan 2001 har säsongen också ett eget dagligt nyhetsprogram i tv, *Sinterklaasjournaal*, som varje kväll fram till den 5 december berättar för barnen om helgonets äventyr.

Vad händer på pakjesavond, kvällen den 5 december?

Så snart helgonet har kommit ”ställer” barnen ”sin sko”, *schoen zetten*. På kvällen ställer de den vid spisen eller på en utvald plats i hem som saknar spis, sjunger en Sinterklaassång innan de går och lägger sig och stoppar ner en morot eller ett äpple åt hästen, ofta tillsammans med en teckning. På morgonen innehåller skon en godsak eller en liten present.

Den stora kvällen är den 5 december, kvällen före helgonets dag: pakjesavond, ”paketkvällen”. Mitt i kvällen knackar eller ringer det högt på dörren, en näve pepernoten smattrar mot fönstret, och när man öppnar finns det ingen där, bara en säck med julklappar på tröskeln. I Belgien och i stora delar av södra Nederländerna kommer julklapparna snarare på morgonen den 6 december, Sankt Nikolaus dag, som i Lothringen.

Bland vuxna och större barn blir kvällen ofta en lek: tärningar eller andra regler avgör vem som tar, skickar vidare eller öppnar ett paket, eller vem som måste anta en utmaning. Hos de små kan frågan om vem som knackade på dörren leva kvar i åratal. Frågan om när och hur man berättar sanningen för dem, som gäller även Sinterklaas, behandlas i vår guide för föräldrar.

Dikter, överraskningar och chokladbokstäver: Sankt Nikolaus ritualer

En present från Sinterklaas ges inte naken. Den åtföljs av en dikt, *Sinterklaasgedicht*, som mottagaren läser högt inför alla. Den är skriven ur Sinterklaas eller Piets perspektiv, som antas känna till allas små hemligheter, och berättar med enkla rim roliga och lite retsamma anekdoter om personen. Själva presenten är ofta gömd i en surprise, ett handgjort föremål som man måste ta isär för att hitta det som finns inuti.

Godsakerna har sitt eget alfabet. Chokladbokstaven, *chocoladeletter*, har formen av ett S för Sinterklaas, ett P för Piet eller barnets initial. Man skiljer mellan två små kakor som utlänningar blandar ihop: pepernoten, lite hårda bitar av kryddkaka, och kruidnoten, små runda och knapriga kakor som smakar spekulatius. Förr kastade man ut dem till barnen; efter några alltför entusiastiska kast delar man nu hellre ut dem för hand.

På kvällen den 5:e vandrar godsakerna från hand till hand mellan paketen, medan dikterna läses upp en efter en. För att baka kryddkakor med barnen, se våra recept, och för en annan besökare som fyller strumpor, italienska Befana, läs vår artikel om julklappsutdelarna.

Vem är Zwarte Piet, Sinterklaas följeslagare?

Sinterklaas reser med medhjälpare som kallas Piet eller Pieten. I den traditionella versionen, där de oftast spelas av vita skådespelare, har de svartmålat ansikte, krullig peruk, rött på läpparna och örhängen: det är Zwarte Piet, ”Svarte Piet”. De hjälper helgonet, kastar pepernoten och får barnen att skratta. I Lothringen är Sankt Nikolaus följeslagare Père Fouettard, som presenteras i vår artikel om julklappsutdelarna.

Figuren gör entré i trycket med Jan Schenkmans bok, som avbildar helgonets tjänare som en ung page med svart hud, klädd på moriskt vis. Den amerikanska public service-radion NPR noterar att han fick större betydelse på 1850-talet, när *minstrel*-föreställningarna, med vita skådespelare sminkade i svart, blev populära i USA, och att Nederländerna avskaffade slaveriet i sina kolonier först 1863. Enligt samma källa efterliknade den ursprungliga dräkten det sätt på vilket välbärgade familjer i Amsterdam klädde de förslavade svarta barn som de hade fört med sig från kolonierna.

Hans försvarare ser något helt annat. För dem är Piet svart eftersom han klättrar genom skorstenar och blir täckt av sot, och han har ingenting med hudfärg att göra. Andra förklaringar har cirkulerat sedan 1900-talet, som den om en före detta slav som helgonet frigivit, som dök upp i pressen mellan 1947 och 1954. År 2013 ansåg 92 % av de nederländare som tillfrågades i en opinionsundersökning inte att figuren var rasistisk, och för många förblir han skämtaren från barndomsminnena.

Varför väcker Zwarte Piet debatt i Nederländerna?

Kritiken är inte ny: redan 1987 frågade sig en sketch i *Sesamstraat*, den nederländska versionen av *Sesame Street*, om figuren kunde uppfattas som rasistisk. Debatten blev nationell på 2010-talet. År 2011 väckte konstnären Quinsy Gario hela landets uppmärksamhet genom att demonstrera vid helgonets ankomst till Dordrecht. Rörelsen Kick Out Zwarte Piet, ledd bland andra av aktivisten Jerry Afriyie, kampanjar varje säsong. Många svarta nederländare berättar att de har kallats ”Zwarte Piet” som ett skällsord.

I augusti 2015 publicerade FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering sina iakttagelser om Nederländerna. Den erkänner att traditionen uppskattas av många, men konstaterar att figuren ibland framställs på ett sätt som återspeglar negativa stereotyper och att den av många personer med afrikansk härkomst upplevs som ett spår av slaveriet. Den rekommenderar att man hittar ”en rimlig balans, till exempel en annorlunda framställning”. Samma text uttrycker oro över våld mot fredliga demonstranter.

Debatten har ibland nått gatan, med demonstrationer och motdemonstrationer kring Sinterklaas ankomster, 2017 nära Dokkum liksom 2019 i Haag. För många arrangörer var det ytterligare ett skäl att söka en version av högtiden som varje familj kan känna igen sig i.

Roetveegpiet, en kompromiss

En lösning har efter hand slagit igenom: roetveegpiet, ”sotstrimme-Piet”, vars ansikte bara har några svarta strimmor, som om han just kommit ut ur en skorsten. Kanalen RTL införde honom 2016. Public service-kanalen NTR, som producerar *Sinterklaasjournaal*, har ändrat sig gradvis sedan 2014; 2019 visade det nationella intåget och programmet bara roetveegpieten. Den 4 juni 2020 förklarade premiärminister Mark Rutte i parlamentet att hans uppfattning hade ”förändrats mycket”, att han hade mött många människor som känner sig diskriminerade för att Piet är svart, men att det enligt honom inte är statens sak att påtvinga förändringen. Han talade om en folkkultur som förändras med tiden, under trycket från debatten.

Opinionen har rört sig, utan enighet. Enligt institutet Ipsos I&O ville 65 % av nederländarna behålla en helt svart Zwarte Piet 2016, 33 % 2022 och 38 % i november 2024, medan omkring 35 % ville att han skulle försvinna till förmån för andra Pieten. År 2019 avstod enligt NPR kommittéerna i flera städer från Zwarte Piet i sina festtåg, medan ett dussin mindre kommuner hävdade motsatsen. Utanför Nederländerna ersatte Surinam redan 2013 festen den 5 december med en barnens dag, och Aruba förbjöd figuren 2020.

Hur firar nederländarna jul efter Sinterklaas?

Julen, *Kerstmis*, kommer tre veckor efter pakjesavond, och den varar i två dagar. Den 25 december är Eerste Kerstdag, ”första juldagen”, och den 26:e Tweede Kerstdag, ”andra juldagen”. Båda är helgdagar, även om många butiker öppnar igen den 26:e. Den amerikanska jultomten finns också: han heter Kerstman, ”julmannen”, och språket skiljer tydligt mellan honom och Sinterklaas. Att utbyta julklappar på juldagen blir allt vanligare, även om de flesta familjer redan har gjort det den 5 december.

Den mest typiska måltiden är gourmetten: var och en tillagar vid bordet, på en värmeplatta och i små pannor, bitar av kött, grönsaker och minipannkakor. Man skär också upp kerststol, ett bröd med torkad frukt och, mitt i varje skiva, en liten ö av mandelmassa. *Kerstkransjes*, små kransformade kakor, hängs upp i granen med ett band. Klockan 13 den 25:e håller kung Willem-Alexander sitt jultal, som sänds i public service-kanalerna och de kommersiella kanalerna.

1. 1087Hälften av Sankt Nikolaus reliker förs till Bari.
2. 1655Utrecht förbjuder Sankt Nikolaus-bakverk från den 1 till den 8 december.
3. 1850Jan Schenkman ger ut Sint-Nicolaas en zijn knecht.
4. 2001Det första Sinterklaasjournaal i tv.
5. 2015FN:s kommitté mot rasdiskriminering uttalar sig om Zwarte Piet.
6. 2019Bara roetveegpieten vid det nationella intåget; Amerigo lämnar plats åt Ozosnel.
7. 2020Mark Rutte meddelar att hans syn på Zwarte Piet har förändrats.