Var kommer jultomtens renar ifrån? Från häftet 1821 till Rudolf

När syns renen för första gången tillsammans med jultomten?

År 1821 gav boktryckaren William B. Gilley i New York ut ett litet häftat häfte med titeln The Children's Friend: A New-Year's Present, to the Little Ones from Five to Twelve. Det innehåller en anonym dikt, i dag känd under sin första versrad, ”Old Santeclaus with Much Delight”, och åtta färglagda gravyrer. Det är den äldsta kända publikationen där en ren drar jultomtens släde. Beinecke-biblioteket vid Yale University har ett exemplar.

På den första gravyren drar en enda ren, utan namn, en släde med en skylt: ”REWARDS”, belöningar. Den gamle mannen kommer med gåvor till de snälla barnen. Åt de andra lämnar han ett björkris, som texten beskriver som ett redskap Gud har gett för att tukta barn. Det är långt från dagens milda gestalt.

Häftet ändrar också datumet. Besöket sker inte längre den 6 december, Sankt Nikolaus dag, utan på julafton. Varken författaren eller tecknaren har identifierats. Tillskrivningsexperten Don Foster har föreslagit att Clement Clarke Moore låg bakom, men hypotesen är omstridd. Hur gestalten föddes berättar vi i den sanna historien om jultomten.

Hur fick jultomten åtta renar?

Den 23 december 1823 publicerade Sentinel i Troy i delstaten New York utan signatur ”A Visit from St. Nicholas”. Dikten tillskrevs Clement Clarke Moore 1837, och han gjorde anspråk på den i sina Poems 1844; andra tillskriver den Henry Livingston. Berättaren ser ”en miniatyrsläde och åtta pyttesmå renar” komma, som sedan stiger ”upp till taket” med lasten av leksaker.

I versionen som trycktes i Troy heter de två sista renarna Dunder och Blixem, nederländska för ”åska” och ”blixt”, en blinkning åt New Yorks holländska förflutna. Moore döpte om dem till Donder och Blitzen i sin utgåva från 1844, för att närma dem till tyskan. Formen Donner slog igenom först i början av 1900-talet.

Åtta blev inte ett heligt tal över en natt. År 1902 gav L. Frank Baum, författaren till Trollkarlen från Oz, ut The Life and Adventures of Santa Claus med ett spann på tio renar, där de två främsta heter Flossie och Glossie. Ändå är det listan från 1823 som barnen har kommit ihåg. Översättningarna har varierat mellan olika utgåvor, och vi jämför dem i vad heter jultomtens renar.

Varför renar och inte hästar?

Varken häftet från 1821 eller dikten från 1823 förklarar valet. Det vi vet är att renen sedan länge var Fjärran Nordens symboldjur för europeiska läsare, och att en besökare från kylan knappast kunde komma åkande i en kärra. Två gamla dokument visar hur länge den bilden har funnits.

Omkring år 890 berättade en rik norrman vid namn Ottar, eller Ohthere, om sina resor för kung Alfred den store i England. Han bodde längre norrut än alla andra norrmän, i Hålogaland. Han ägde fortfarande sexhundra tama renar som han inte hade sålt, bland dem sex mycket värdefulla ”lockrenar” som samerna använde för att fånga vildren. Därtill hade han bara tjugo nötkreatur, tjugo får och tjugo svin. Hans berättelse, som infogades i en engelsk översättning av historikern Orosius, innehåller den första förekomsten av ordet ren på fornengelska, i formen hranas.

År 1673 kom Johannes Schefferus Lapponia ut i Frankfurt. Schefferus var professor i Uppsala. Verket, beställt av universitetets kansler Magnus De la Gardie, skulle bland annat tysta ett rykte: i Europa sades det att de svenska segrarna hade något att tacka samernas trolldom för. Schefferus var aldrig i Lappland. Han byggde på berättelser från präster i norra Sverige och på samiska föremål i privata samlingar.

Boken översattes till engelska i Oxford 1674, till tyska 1675, till franska 1678 och till nederländska 1682. Bland dess 26 träsnitt visar ett en man som sitter i en släde dragen av en ren. För generationer av läsare var Lappland först och främst just det: snö, en låg släde och en spänd ren.

Var kommer det engelska ordet reindeer ifrån?

Engelskans reindeer är lånat från de skandinaviska språken, som fornisländskans hreindýri eller svenskans rendjur. Det första ledet, rein, kommer från en germansk rot av osäkert ursprung, troligen kopplad till djurets horn. Det andra, deer, betecknade ursprungligen vilket djur som helst. Efter Ottars berättelse dyker ordet inte upp igen på engelska förrän omkring 1440.

Vem föder upp de riktiga renarna? De samiska renskötarna

Samerna lever i norra Norge, Sverige och Finland och på Kolahalvön i Ryssland. Nordregio, Nordiska ministerrådets forskningsinstitut, uppskattar att de är mellan 65 000 och 100 000: ungefär 40 000 i Norge, 15 000 till 25 000 i Sverige, omkring 10 000 i Finland och omkring 2 000 i Ryssland. Det är uppskattningar, eftersom inget av länderna registrerar etniskt ursprung. Nordregio räknar till tio samiska språk. Bara en del av samerna är renskötare.

I Norge arbetar renskötarna tillsammans i en siida, en grupp ägare som gemensamt vaktar renarna inom ett område. Åren 2006-2007 hade landet 556 siidaenheter och 2 936 personer som levde av renskötsel. Yrket förändrades på 1960-talet genom det som Internationellt centrum för renskötsel kallar snöskoterrevolutionen, följd av fyrhjulingar, motorcyklar och helikoptrar. Köttet är den viktigaste produkten, tillsammans med skinn, ben och horn.

• Norge: ungefär 241 000 renar 2007, en hjord som pendlar kring 200 000 djur.
• Sverige: ungefär 220 000 renar 2007, mellan 150 000 och 300 000 under 1900-talet.
• Finland: ungefär 207 000 renar 2004-2005, med en topp över 250 000 på 1970- och 1980-talen.
• Öronmärken: varje kalv ska bära ägarens registrerade märke före den 31 oktober sitt första år; i Sverige finns ett tjugotal godkända snitt, som kombineras på ett trettiotal sätt, vart och ett med sitt namn.

I Norge knyter 2007 års renskötsellag rätten att äga renar inom det samiska betesområdet till ett öronmärke, vilket förutsätter att man är same och att renskötsel är huvudyrket för en själv, en förälder eller en mor- eller farförälder. I Sverige fastställer länsstyrelsen ett högsta renantal för varje sameby, men inte för varje ägare. Räkningarna görs på våren, före kalvningen.

Hur kom riktiga renar till Amerika?

I Alaska betyder ordet ren bara de tama djuren; deras vilda släktingar, av samma art, kallas karibu. År 1891 lät missionären Sheldon Jackson och William T. Lopp hämta de första renarna från Sibirien. Resultaten blev en besvikelse, och Jackson vände sig till Lappland: han rekryterade renskötare genom annonser i skandinaviska tidningar, och en första grupp kom 1894.

1. 1891Sheldon Jackson och William T. Lopp importerar de första renarna från Sibirien till Alaska.
2. 1894En första grupp samiska renskötare anländer för att utbilda inhemska lärlingar.
3. 1898En statlig expedition: över 500 renar och deras skötare reser via New York och sedan Seattle mot Alaska.
4. 1900Kontrakten löper ut: några stannar, andra ger sig av till guldrushen eller återvänder till Lappland.
5. 1926Lomen Company och varuhuset Macy's startar julparader med jultomtar och renspann.

Expeditionen 1898 var ett svar på en lag från den 18 december 1897 som anslog 200 000 dollar, eftersom Jackson fruktade hungersnöd bland guldgrävarna i Klondike. Kontraktet som undertecknades den 24 januari 1898 omfattade två års arbete, fri sjukvård och skolgång för barnen. Med fruar och barn räknade gruppen 170 personer: samer, norrmän, svenskar och finländare.

På 1920-talet var Alaskas hjordar långt över 100 000 djur, och bröderna Lomens företag ville sälja kött och pälsar i hela landet. År 1926 gick företaget ihop med Macy's för att ordna julparader där jultomtar kom i slädar dragna av riktiga renar, körda av samiska och inhemska renskötare. Den förste jultomten i paraderna hette Matthis Ivar Klementsen Nillika. Portland, Saint Paul, Boston, Chicago och Brooklyn fick parader ända in på 1930-talet.

Bröderna Lomen lät också publicera falska barnbrev i tidningarna, där barn frågade om jultomten skulle komma med sina renar. Internationellt centrum för renskötsel, som återger episoden, ser Carl Lomen, kallad ”renkungen”, som en av dem som skapade den kommersiella versionen av jultomten och hans spann. Vill du skriva ett riktigt brev, utan kommersiella baktankar, kan du använda vår sida Skriv till jultomten.

Var kommer Rudolf med den röda mulen ifrån?

Rudolf föddes på ett kontor i Chicago. År 1939 bad varuhuskedjan Montgomery Ward en av sina reklamskribenter, Robert L. May, som tagit examen vid Dartmouth 1926, om ett julhäfte att ge bort till barnen. May valde en ren och gjorde den till en ful ankunge med stort hjärta. Han sa senare att han hade inspirerats av sin egen barndom som blyg och liten pojke som aldrig valdes först till lagen.

Han skrev texten på ett femtiotal timmar, under ett fruktansvärt år: hans fru Evelyn, som hade cancer, dog den 28 juli 1939. Denver Gillen, en konstnär på kedjans grafiska avdelning, följde med honom och dottern Barbara till djurparken för att studera renar. Utdelningen började den 1 november 1939, och 2,4 miljoner exemplar gick åt under säsongen. Eftersom det rådde pappersbrist under kriget fick nyutgåvan vänta till 1946: ytterligare 3,6 miljoner exemplar.

Den 1 januari 1947 överlät Montgomery Wards ledning rättigheterna till May, som var skuldsatt efter sjukhuskostnaderna för sin första fru. Hans svåger Johnny Marks skrev en sång 1949. Gene Autry spelade in den den 27 juni 1949, Columbia gav ut den i september och den toppade den amerikanska försäljningslistan julen 1949: 1,75 miljoner skivor den första säsongen och 12,5 miljoner totalt för hans version.

Den 6 december 1964 sände NBC en stop motion-film producerad av Videocraft International, det blivande Rankin/Bass, inom ramen för General Electric Fantasy Hour. Burl Ives var berättare. I filmen möter man Hermey, en tomte som drömmer om att bli tandläkare, och de bortglömda leksakernas ö. Filmen har visats varje år sedan 1964, den längsta obrutna sviten för ett julprogram i amerikansk tv. Du hittar sången bland våra julsånger.

Är jultomtens renar vajor?

Frågan dyker upp varje vinter, och den har en seriös grund. Enligt Alaskas fiske- och jaktdepartement är renen, eller karibun, den enda medlemmen av hjortdjursfamiljen där båda könen har horn. Vuxna sarvars horn är stora och kraftiga, vajornas kortare och smalare.

Allt avgörs av när hornen fälls. De största sarvarna fäller sina i slutet av oktober, efter brunsten. Unga hannar och vajor som inte är dräktiga behåller dem till april, och dräktiga vajor ända tills kalven föds, i slutet av maj eller början av juni. En ren som fortfarande bär stora horn den 24 december är alltså troligen en vaja, eller en ung hanne. De stora sarvarna är redan kala.

Hur ser en riktig ren ut?

• Vikt: 80 till 120 kg för en vuxen vaja, i genomsnitt 159 till 182 kg för en sarv, med rekord på 318 kg.
• Klövar: breda och skålformade, de spretar isär för att bära djuret på snön och fungerar som paddlar när det simmar.
• Resor: vissa hjordar vandrar upp till 640 km mellan sommar- och vinterbetet och kan tillryggalägga 80 km på en dag.
• Vintermeny: lavar, den berömda ”renlaven”, torra starrväxter och små buskar som blåbärsris.
• Ögon: det reflekterande lagret längst in i ögat skiftar från guld på sommaren till djupblått på vintern, enligt en studie från University College London och universitetet i Tromsø som publicerades 2013.

Kan renar flyga?

Ingen gammal text säger det om jultomtens ren före 1821, då den redan susar fram ”över skorstenarna”. Längre tillbaka i tiden visar ”hjortstenarna” i Mongoliet och Altaj, gravstenar som är minst 3 000 år gamla, ofta hjortdjur med utdragna horn som ser ut att flyga. Ibland läser man att de flygande renarna skulle komma från schamaner som åt röd flugsvamp: Internationellt centrum för renskötsel bedömer att det mesta i de berättelserna är fantasifullt och felaktigt. I byn är förklaringen enklare, och den kan du besöka på byns karta.