Hur började julen? Från den romerska kalendern 336 till granen i Alsace

När firades julen för första gången?

De första kristna firade inte Jesu födelse. Deras stora högtid var påsken. Evangelierna anger inget födelsedatum, och i nästan tre århundraden verkar ingen ha firat Kristi födelsedag på en bestämd dag.

Det första daterade vittnesbördet finns i Kronografen från år 354, en illustrerad samling där kalligrafen Furius Dionysius Filocalus har signerat dedikationen. En av dess delar listar minnesdagarna för martyrerna. Allra första raden anger Kristi födelse den 25 december. Liturgihistoriker är i regel överens om att den delen ska dateras till år 336, i Rom.

Samma samling innehåller en hednisk civil kalender. Vid den 25 december står där ”N·INVICTI·CM·XXX”: den oövervinneliges födelse, med spel och trettio kapplöpningar med vagnar. Det är det äldsta litterära omnämnandet av festen för den oövervinnelige solguden. De två högtiderna står alltså sida vid sida i samma handskrift.

Varför firas julen den 25 december?

Före den 25 december cirkulerade andra datum. Omkring år 200 berättar Clemens av Alexandria att vissa förlägger födelsen till den 25 i den egyptiska månaden pachon, alltså den 20 maj, och andra till den 24 eller 25 pharmouthi, alltså den 20 eller 21 april. Han nämner inte den 25 december. Historikern Andrew McGowan påminner om den osäkerheten i en artikel för Biblical Archaeology Society.

En gammal förklaring bygger på en beräkning. Vid samma tid anger Tertullianus att den 14 nisan, den traditionella dagen för korsfästelsen, motsvarade den 25 mars i den romerska solkalendern. Enligt en föreställning hade Jesus avlats och dött på samma dag på året. Den 25 mars blev Jungfru Marie bebådelsedag; nio månader senare hamnar man på den 25 december.

I öster valde man först den 6 januari. Under 300-talet existerar båda sida vid sida: den 25 december i väster, den 6 januari i öster. Den 6 januari blev sedan trettondedag jul, Epifania, som firar de vise männens ankomst till Betlehem. Den armeniska kyrkan firar fortfarande jul den 6 januari.

Ingen av förklaringarna bevisas av en text som säger: ”vi valde den 25 december därför att”. Historikerna väger indicier mot varandra. Därför lever två teorier fortfarande kvar sida vid sida, beräkningsteorin och teorin om lån från hedniska högtider.

Är julen en hednisk högtid? Saturnalierna och den oövervinnelige solen

Saturnalierna inleddes den 17 december i den romerska kalendern. Festen förlängdes tills den varade i sju dagar, fram till den 23 december. Man utbytte gåvor på Sigillariadagen, den 19 december: ljus, små figurer i vax eller terrakotta och skämtpresenter. Slavarna bjöds in till gästabudet, alla bar pileus, de frigivnas filtmössa, och man hälsade varandra med ett ”Io Saturnalia”.

Den andra högtiden ligger ännu närmare. År 274 instiftar kejsar Aurelianus en kult åt den oövervinnelige solen, Sol Invictus, vars födelse firas den 25 december. Kronografen från 354 registrerar den, som vi har sett. Tanken att de kristna skulle ha lagt julen på det datumet för att ersätta den är lockande.

Andrew McGowan pekar på svagheterna: ingen kristen författare under de första århundradena talar om något sådant lån, och datumet den 25 december dyker upp innan kyrkan öppet börjar ta över hedniska seder. När det gäller saturnalierna talar de flesta forskare om inflytande snarare än ursprung. Gåvorna den 19 december liknar våra, och den ”festkung” som valdes under saturnalierna påminner om oordningens herre i medeltidens julfirande.

Hur såg julen ut på medeltiden?

Under medeltiden blir julen ett politiskt datum. Karl den store kröns till kejsare på juldagen år 800. Vilhelm Erövraren låter kröna sig till kung av England på juldagen 1066. Att välja den dagen var att ställa sitt styre i Kristi födelses tecken.

Firandet blir längre. Omkring 1100-talet fördelas festligheterna över de tolv dagarna från den 25 december till den 5 januari. Utsvävningarna hör till: hasardspel, fylla och ombytta roller, ibland med en ”oordningens herre” som skulle leda kaoset. Det är den delen av högtiden som puritanerna senare angriper.

Julkrubban föds också vid den tiden. Julen 1223 iscensätter Franciskus av Assisi Kristi födelse med levande människor i en grotta nära Greccio i mellersta Italien. Den helige Bonaventura berättar om det omkring 1260 i sin levnadsteckning över Franciskus. Åsnan och oxen, som inte finns i något evangelium, kommer från en mycket äldre tradition: Origenes av Alexandria är den förste kristne författaren som placerar dem i stallet.

I Provence fylls krubban senare av handmålade santons, små lerfigurer. Säsongens franska traditioner, från krubban till de tretton desserterna, presenteras på vår sida jultraditioner.

Stämmer det att julen har varit förbjuden?

Ja, minst två gånger, och av kristna. Puritanerna misstror en högtid som förknippas med de tolv dagarnas utsvävningar. År 1647 förbjuder den puritanska makten julen i England. Upplopp bryter ut till högtidens försvar, och gudstjänster fortsätter att hållas halvt i hemlighet under hela förbudstiden.

På andra sidan Atlanten gör kolonin Massachusetts Bay likadant. Den 11 maj 1659 röstar dess församling igenom en lag som straffar var och en som firar ”en dag som jul” med böter på fem shilling, oavsett om det sker genom att avstå från arbete, genom att festa eller på något annat sätt. Lagen upphävs 1681, under påtryckningar från London. Så sent som 1687 kallar prästen Increase Mather julen för en ”profan och vidskeplig” sed.

1. 1647Det puritanska parlamentet förbjuder julen i England.
2. 1659Massachusetts inför böter på fem shilling för den som firar jul.
3. 1681Lagen i Massachusetts upphävs.
4. 1856Massachusetts gör juldagen till lagstadgad helgdag.
5. 1870Den 28 juni blir juldagen en federal helgdag i USA.

Upphävandet ändrar inte vanorna med en gång. I Boston fortsätter många att gå till arbetet och skolan den 25 december. Först 1856 gör Massachusetts juldagen till helgdag, och den 28 juni 1870 blir den det i hela USA. Under tiden hade en dikt från 1823 i New York redan placerat jultomten i natten till den 25, som vi berättar i Den sanna historien om jultomten.

Varifrån kommer julgranen?

Granen har flera förfäder. Under medeltiden använde de ”mysteriespel” som framfördes framför kyrkorna den 24 december, Adams och Evas dag, ett paradisträd prytt med äpplen, den förbjudna frukten, och vita oblater. I Livland reser Svarthuvudenas brödraskap träd i sina hus i Reval, dagens Tallinn, och i Riga 1441, 1442, 1510 och 1514, och dansar sedan runt dem på rådhustorget.

Alsace står för de äldsta spåren av en julgran i den mening vi lägger i ordet. Enligt Paris stad finns det första skriftliga spåret av granen som ”julträd” i en räkenskapsbok från Sélestat 1521. Anteckningen gäller skogvaktarna, som skulle vakta granarna i kommunens skog före högtiden. I Turckheim är en huggen slutsten på ett privathus, daterad 1576, den äldsta daterade avbildningen av en julgran.

År 1605 beskriver en källa från Strasbourg granarna som invånarna ställer upp i sina hem till jul. Man hänger i dem rosor klippta i färgat papper, äpplen, platta rån, förgyllt godis och figurer av socker. Äpplena förblir länge den viktigaste dekorationen. Enligt Paris stad var det en torka i Vogeserna 1858 som fick en glasblåsare i Goetzenbruck i Moselle att tillverka röda glaskulor för att ersätta dem.

Det franska hovet upptäcker trädet senare. Maria Leszczyńska, Ludvig XV:s gemål, låter ställa upp ett i Versailles 1738. Hertiginnan av Orléans, Helene av Mecklenburg-Schwerin, som var född i Tyskland, ska ha infört det vid Ludvig Filips hov 1837.

Hur blev julen den familjehögtid vi känner?

Julen med barnen, hemmet och julklapparna i centrum tar form under 1800-talet, framför allt i England och USA. Drottning Charlotte, Georg III:s gemål och född i Tyskland, ställer upp ett träd till en barnfest redan 1800. Men det är drottning Viktoria och prins Albert som gör det till ett mode.

År 1848 beskriver The Illustrated London News ingående granarna på Windsor Castle och publicerar en gravyr av kungafamiljen samlad runt trädet. Julen 1850 återger den amerikanska tidskriften Godey’s Lady’s Book samma gravyr men suddar ut drottningens diadem och Alberts mustasch: kungafamiljen blir en vanlig amerikansk familj, samlad runt sin gran.

Under tiden, den 19 december 1843, ger Charles Dickens ut En julsaga. Den första upplagan, 6 000 exemplar, är slutsåld före jul; en andra på 2 000 följer genast. Dickens, som själv hade stått för tryckkostnaderna, tjänar nästan ingenting på den. Boken bidrar till att väcka julens ”anda” och dess festligheter till liv igen.

Det enda som saknades var nattens besökare. Han höll på att födas i New York, mellan häftet från 1821 och Thomas Nasts gravyrer. Vill du veta mer om hans brev, hans renar och hans resa i dag kan du skriva till jultomten eller följa hans färd på julaftonskvällen med Santa Tracker.