I vilken ålder slutar barn tro på jultomten? Vad studierna faktiskt säger

I vilken ålder slutar barn tro på jultomten?

Det korta svaret: vid ungefär 8 år i genomsnitt. Den senaste studien, publicerad online den 13 november 2023 av Candice Mills (University of Texas at Dallas) och Thalia Goldstein (George Mason University), intervjuade 48 barn mellan 6 och 15 år som inte längre trodde på jultomten, 44 av deras föräldrar och sedan 383 vuxna som fick försöka minnas. I båda grupperna ligger medelåldern då tron upphör kring 8 år, ”med betydande variation”, påpekar författarna.

University of Exeter i Storbritannien kommer fram till samma siffra. I december 2018 publicerade psykologen Christopher Boyle preliminära resultat från sin ”Santa survey”, med 1 200 svar från hela världen, främst från vuxna. Medelålder: 8 år. Uppdelningen per land är talande: 8,03 år i England, 8,58 år i Skottland.

Äldre studier lägger gränsen lite tidigare. År 1994 intervjuade C. J. Anderson och Norman Prentice vid University of Texas at Austin 52 barn som hade slutat tro: de flesta hade själva upptäckt sanningen vid 7 års ålder. Skillnaden på ett år beror troligen mer på urvalen, som var små och amerikanska, än på att tiderna har förändrats.

1. 1978Prentice, Manosevitz och Hubbs (American Journal of Orthopsychiatry): tron på jultomten, påskharen och tandfén varierar med åldern och med hur mycket föräldrarna uppmuntrar den.
2. 1994Anderson och Prentice intervjuar 52 barn i Texas: sanningen upptäcks vid ungefär 7 år, ofta på egen hand.
3. 2015Shtulman och Yoo (Occidental College) kopplar tvivlet till förståelsen av vad som är fysiskt möjligt, hos 47 barn mellan 3 och 9 år.
4. 2018University of Exeter: 1 200 svar, medelålder 8 år.
5. 2023Mills och Goldstein (Developmental Psychology): medelålder kring 8 år, både bland barnen och bland de vuxna som tillfrågades.

Hur upptäcker barn att jultomten inte finns?

Två vägar dominerar, och de korsar ofta varandra. Den första går via andra människor: en kamrat på rasten, ett äldre syskon, ett samtal mellan vuxna som hörs genom en dörr. I Mills och Goldsteins studie nämner de flesta deltagarna den sortens vittnesmål bland orsakerna till att tron vände. Den andra går via iakttagelse och slutledning: en butiksetikett som sitter kvar på ett paket, en igenkänd handstil på klapplappen, en uträkning av hur många hus som ska hinnas med på en natt.

De två spåren motsäger inte varandra. År 1994 sa de flesta barn som Anderson och Prentice intervjuade att de hade kommit på det själva. Tjugo år senare drog Andrew Shtulman, psykolog vid Occidental College i Los Angeles, slutsatsen att de flesta barn troligen slutar tro genom en kombination av båda: ett tvivel som mognar, och sedan en mening man hör som får det att tippa över.

Det fysiska resonemangets roll

Shtulman och hans kollega Rachel Yoo bad 47 barn mellan 3 och 9 år att skriva ett brev till jultomten med frågor, och sedan förklara hur han bär sig åt. De bad dem också bedöma om händelser utan koppling till julen var möjliga eller omöjliga. Resultat: de barn som bäst skilde mellan möjligt och omöjligt var också de som ifrågasatte om jultomtens bedrifter var genomförbara, samtidigt som de föreslog preliminära förklaringar.

Författarna påminner om de tre bedrifter som mest utmanar fysiken så som barn förstår den: att besöka alla världens barn på en enda natt, att komma in genom en smal skorsten och att flyga i en träsläde. När ditt barn frågar hur jultomten tar sig ner genom kaminens rör är det ingen glädjedödare. Det resonerar.

Vilka tecken visar att ditt barn har börjat tvivla?

Forskarna har inte tagit fram någon officiell lista med ”tecken”, men deras försöksupplägg visar vad som förändras. I brevet i Shtulmans studie bad de mest avancerade barnen inte längre bara om en leksak: de ställde kontrollfrågor, om färdvägen, om säckens storlek, om hur man kommer in i ett hus utan skorsten.

• Logistiska frågor: hur många renar, hur många hus, hur gör han med en lägenhet på tionde våningen.
• Jämförelser: varför köpcentrumets jultomte inte har samma skägg som skolans.
• Diskreta tester: ett brev som hålls hemligt för att se om svaret stämmer, en kuggfråga om presentpappret.
• En rak fråga, ofta ställd på tu man hand: ”Säg som det är.”

En sak överraskar många föräldrar: ett barn som tvivlar säger det inte nödvändigtvis. I Exeterundersökningen berättar 65 % av de svarande att de fortsatte spela med fast de redan visste. Undersökningen säger inte varför. Men ett barn som ställer färre frågor i december är inte nödvändigtvis ett barn som tror mer.

Är det normalt att fortfarande tro på jultomten vid 10, 12 eller 15 år?

Studierna anger ingen andel barn som fortfarande tror vid 10 eller 12 år, och vi tänker inte hitta på någon. Däremot säger de två användbara saker. För det första är variationen stor: Mills och Goldsteins urval omfattade barn upp till 15 år, och författarna betonar spridningen kring genomsnittet. För det andra beror tidens längd delvis på hemmet.

Redan 1978 noterade Norman Prentices forskargrupp att tron på jultomten varierade med barnets ålder och med hur mycket föräldrarna uppmuntrade den, men att den inte hängde ihop med andra mått på barnets förkärlek för fantasi. Ett tioårigt barn som fortfarande tror är alltså inte ett barn som ”svävar i det blå”: det lever ofta i en familj som håller traditionen vid liv med övertygelse.

En studie som Karl Rosengrens forskargrupp publicerade 2025 i Frontiers in Developmental Psychology pekar åt samma håll. Av 486 amerikanska föräldrar som tillfrågades i september 2024 uppmuntrade 85 % tron på jultomten, och författarna noterar att dessa föräldrar gärna uppmuntrade den även hos äldre barn.

Och vid 12 eller 15 år?

Efter 11 eller 12 år ställs frågan sällan på det sättet. En tonåring som ”tror” spelar ofta en roll som den tycker om, vilket de 65 % i Exeterundersökningen som låtsades visar. Om du verkligen undrar är ditt barn fortfarande den bästa källan: fråga vad det tror, utan fällor, och lyssna på svaret.

Är det bra eller dåligt för barn att tro på jultomten?

Debatten är gammal och har seriösa företrädare. I november 2016 publicerade Christopher Boyle (University of Exeter) och Kathy McKay (University of New England, i Australien) en text i The Lancet Psychiatry med titeln ”A wonderful lie”. Deras farhåga: att barnens förtroende för föräldrarna skulle naggas i kanten av just den lögnen. Samma författare medgav att en lögn ibland kan vara riktig, till exempel för att trösta ett barn när ett husdjur har dött.

De data som samlats in sedan dess nyanserar farhågan. I Exeterundersökningen 2018 säger 56 % av de svarande att deras förtroende för vuxna inte påverkades, mot 30 % som säger motsatsen. En tredjedel minns att de blev omskakade, 15 % kände sig svikna och 10 % blev arga. Mills och Goldsteins studie fann ingen ”drastisk förlust av förtroende” för föräldrarna, och färre än en tredjedel av deltagarna beskriver negativa känslor som varade mer än två veckor.

När det gäller fördelarna gäller det att vara försiktig. Föräldrarna tror på dem: i Rosengrens och hans kollegers studie såg 82 % av de 39 föräldrar som tillfrågades 2012 fördelar med att uppmuntra sådana föreställningar, och 2024 var de vanligaste skälen ”en normal del av barndomen” (77,6 %) och glädjen (70,8 %). När det gäller beteende är Exeterundersökningen splittrad: 34 % av de vuxna tror att tron gjorde dem snällare, 47 % inte.

Det forskningen tydligast visar gäller sättet, inte principen. Hos Mills och Goldstein hängde en mycket ivrig marknadsföring av myten från föräldrarnas sida ihop med fler negativa känslor när barnet fick veta. De vuxna som bara hade negativa minnen hade fått veta sanningen senare, mer brutalt och oftast av någon annan. Hur man går tillväga beskriver vi i vår guide för att berätta sanningen för ditt barn.

Och föräldrarna, hur upplever de att tron tar slut?

Det är ett av de mest samstämmiga resultaten, och ett av de mest rörande. År 1994 noterade Anderson och Prentice att barnen beskrev ganska positiva reaktioner på upptäckten, medan deras föräldrar sa sig vara ”ganska ledsna”. Slutet för jultomten tynger ofta den vuxna mer än barnet.

Sorgen hindrar inte att traditionen förs vidare. I Exeterundersökningen sa 72 % av föräldrarna att de gärna pratade om jultomten med sina barn och spelade med. Hos Mills och Goldstein ville mellan 87 % och 95 % av de vuxna fira jultomten med sina egna barn, eller gjorde det redan. De föräldrar som Rosengrens forskargrupp intervjuade 2012 hade själva slutat tro vid i genomsnitt 7,5 års ålder.

I Frankrike har traditionen till och med en egen institution. Sedan 1962 svarar franska posten, La Poste, på brev till jultomten, och det var psykoanalytikern Françoise Dolto som skrev det första standardsvaret. I dag följer tomtesekretariatet i Libourne i Gironde varje år över en miljon barn i deras första brevväxling. Ingenting hindrar ett barn som har förstått från att fortsätta skriva: vår sida Skriv till jultomten tar också emot brev från de stora.